Sitter på jobbet och segar mig igenom dagen, var ju på bröllop i lördags och känner mig fortfarande bakis. Kanske inte så konstigt då vi festade till 5 på natten, och baksmällan inte satte in förrän kl 18 igår kväll. Men vi hade sjukt roligt, och det är ju det som räknas.
Allt gick enligt planerna och både brudparet och alla gäster verkade mycket nöjda =) Nu efteråt så känns det bara sjukt tomt, vi har ju hela tiden hört allt om planeringen och även varit delaktiga i vissa beslut. Men nu när det är över så känns det jättekonstigt... undrar då hur brudparet själva känner just nu!
Det enda tråkiga med bröllopet var att jag knappt såg till S på hela dagen. Hon var tärna och var därför med bruden fram till vigseln och stod sedan framme i kyrkan under vigseln. Efteråt minglade vi lite och knäppt kort mm, så där fick jag lite tid med henne. På middagen led jag inte nämnvärt av det, hade trevligt bordssällskap så jag hade roligt. Vi hängde lite när vi åt tårta och när vi tittade på bröllopsvalsen tillsammans. Men sen var min kvalitetstid över. S hängde på dansgolvet 99% av tiden och dansade i princip med alla utom mig. Dock varje gång jag lämnade dansgolvet för att gå på toa, hämta nåt i baren eller bara ta lite luft så kom hon springandes efter mig och frågade om jag var ledsen. När mitt svar var "Nej jag ska bara..." så gick hon tillbaks och dansade.
Jag vet att jag inte borde gnälla över det, hon gifte bort sin syster och var där för att vara med henne på hennes stora dag, och sen festa med släkt och vänner. Men samtidigt så var hon ju där i sällskap med mig, och då tycker ivf jag att man kan ägna sig åt mig en liten stund då och då. Eller? Jag var vid ett tillfälle nära att säga något till henne, men precis då kom en kompis in i vårt rum för att låna toaletten så det blev inget av med det. Men kanske lika bra det känner jag så här i efterhand, hade inte känts bra att dra ner stämningen.
Nu ska jag blick fram mot nästa bröllop, min kusin gifter sig nämnligen om en månad. Då kommer inte S känna någon av gästerna förutom min familj, så då hoppas jag att hon kommer hänga med mig ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar