Håll alla tummar ni har!

I flera månader har jag gått på jobbet och hört talas om att ett av säljteamen eventuellt ska anställa en "sån som mig"... en traffic som ska jobba med större kunder och vara mer delaktig i säljarbetet, uppföljning, materialinsamling mm. Och så igår på lunchen fick jag höra att det ligger en annons ute. Så nu har jag mailat mitt CV till säljchefen... och hon svarade direkt att hon ska höra av sig efter semestern!
Ni anar inte hur gärna jag vill ha jobbet! Det är ju perfekt för mig, och jag vill stanna på Eniro, och jag vill ha en fast anställning... åhhhh kommer bli så besviken om jag inte får det...

Trygghet

Jag har haft rätt mycket tid att fundera på sistone, S jobbar många kvällar för tillfället vilket innebär att vi båda två har mycket egen dötid hemma. För min del blir det oftast så att jag kommer hem, lagar middag, och sen lägger mig i soffan och softar med en bra bok eller ser nån skräpserie på tv. Och självklart blir det många timmar som jag sitter och bara funderar, på allt mellan himmel och jord.

Det blir många tankar om min jobbsituation. Jag måste verkligen ta tag i jobbsökandet och försöka skaffa mig en säkrare tillvaro. Men det är svårt att hitta motivation när jag trivs så bra på mitt nuvarande jobb, och dessutom inte vet om/när anställningen tar slut. Men jag är lite för mycket pessimist för att kunna tro att jag kommer få vara kvar längre än max till sommaren...

Nu ikväll har jag funderat mycket på hur trygg jag känner mig just nu, det är som att ett lugn har lagt sig i mig. Detta trots att jag inte har en fast anställning, och att vårt lägenhetskontrakt kan gå ut snart! Det kanske bevisar hur mycket S betyder för mig, och hur trygg jag känner mig i hennes tillvaro? Det känns som att vad som än händer så kommer vi fixa det tillsammans... när jag levde ensam fick jag 10 kilo extra på axlarna vid minsta motgång. Jag hade sömnproblem för att jag funderade på en massa skit och sjukskrev mig ofta från jobbet för att jag inte orkade ta mig ur sängen på morgonen.

Många av våra kompisar har på sistone ifrågasatt vårt förhållande och undrat hur vi egentligen har det, Framförallt två lesbiska par som jag och S tycker går för fort fram. Det ena paret träffades ungefär samtidigt som mig och S, och dom har nu köpt hus och förlovat sig... detta trots att de bråkar mer än vad jag trodde var möjligt!!
Det andra paret har varit tillsammans i drygt ett år, är redan förlovade och har nu börjat jobba på att skaffa barn. Lägg därtill att ingen av dom har en fast anställning, och att dom redan har 2 barn att försörja varannan vecka...
Så ur deras synvinkel borde jag och S, som är det par som varit tillsamms längst och alltid har verkat mest stabilt (jag fick ju S att flytta 60 mil!), redan vara gifta och ha ett barn på väg.

Men det kanske är så att om man är trygg i sitt förhållande känner man inget behov av att jäkta fram? Vi vill båda ge varandra möjlighet att klättra karriärmässigt och gör allt för att stötta varandra. Det kan vara allt från att ha en öl på kylning när den andra kommer hem efter en tung dag på jobbet, städa lägenheten på sin enda lediga kväll eller att svara "klart att du ska jobba över älskling" när att man sitter hemma och väntar med middagen framdukad på bordet.

Nä nu måste jag sluta svamla och gå och ta itu med disken för andra gången idag. S jobbar så jag har marktjänst idag ;)

Två helvetiska dagar kvar!

Blä det är så mycket på jobbet nu så jag blir svettig bara jag tänker på det. Jobbade häcken av mig i fredags men ändå fanns det hur mycket som helst kvar att göra... och allt måste vara klart innan jul. Panik! Fast nånstans i bakhuvudet vet jag ju att det löser sig, och jag är dessutom inte ensam om bördan. Men jag kommer ändå kliva in på jobbet med tunga steg imorgon.