Trött, arg och ledsen...

Har inte sovit mycket alls inatt, blev alldeles för mycket tankar som snurrade i huvudet. S är ju som sagt i Ö-vik för att hälsa på sin mormor... trodde jag ja. Visst har hon säkert gjort det också, men igår kväll kom det fram att hon åkt upp för att komma ifrån allt. Vad hon menar med det har jag ingen aning om, därav min sömnlösa natt. Jag ringde henne igår kväll då jag inte fick svar på mina sms, hon svarade inte men ringde upp en stund senare. Vi pratade i nån minut, sen sa hon "alltså förlåt men jag behöver verkligen det här, vi får höras mer imorgon." Jag blev helt chockad, började gråta, sa hej då och la på. Är säkert ingenting allvarligt egentligen, alla behöver väl komma bort nån gång ibland. Men jag läser som vanligt in alldeles för mycket i det och inbillar mig allt från att att hon inte trivs i stockholm längre, till att hon kommer dumpa mig.

Nu sitter jag på jobbet och väntar på att hon ska höra av sig. Så jag är trött, okoncentrerad, gråtfärdig och förbannad. Går sådär att jobba...

Bröllopet avklarat =)

Sitter på jobbet och segar mig igenom dagen, var ju på bröllop i lördags och känner mig fortfarande bakis. Kanske inte så konstigt då vi festade till 5 på natten, och baksmällan inte satte in förrän kl 18 igår kväll. Men vi hade sjukt roligt, och det är ju det som räknas.
Allt gick enligt planerna och både brudparet och alla gäster verkade mycket nöjda =) Nu efteråt så känns det bara sjukt tomt, vi har ju hela tiden hört allt om planeringen och även varit delaktiga i vissa beslut. Men nu när det är över så känns det jättekonstigt... undrar då hur brudparet själva känner just nu!

Det enda tråkiga med bröllopet var att jag knappt såg till S på hela dagen. Hon var tärna och var därför med bruden fram till vigseln och stod sedan framme i kyrkan under vigseln. Efteråt minglade vi lite och knäppt kort mm, så där fick jag lite tid med henne. På middagen led jag inte nämnvärt av det, hade trevligt bordssällskap så jag hade roligt. Vi hängde lite när vi åt tårta och när vi tittade på bröllopsvalsen tillsammans. Men sen var min kvalitetstid över. S hängde på dansgolvet 99% av tiden och dansade i princip med alla utom mig. Dock varje gång jag lämnade dansgolvet för att gå på toa, hämta nåt i baren eller bara ta lite luft så kom hon springandes efter mig och frågade om jag var ledsen. När mitt svar var "Nej jag ska bara..." så gick hon tillbaks och dansade.

Jag vet att jag inte borde gnälla över det, hon gifte bort sin syster och var där för att vara med henne på hennes stora dag, och sen festa med släkt och vänner. Men samtidigt så var hon ju där i sällskap med mig, och då tycker ivf jag att man kan ägna sig åt mig en liten stund då och då. Eller? Jag var vid ett tillfälle nära att säga något till henne, men precis då kom en kompis in i vårt rum för att låna toaletten så det blev inget av med det. Men kanske lika bra det känner jag så här i efterhand, hade inte känts bra att dra ner stämningen.

Nu ska jag blick fram mot nästa bröllop, min kusin gifter sig nämnligen om en månad. Då kommer inte S känna någon av gästerna förutom min familj, så då hoppas jag att hon kommer hänga med mig ;)

Ny vecka, nya utmaningar!

Pust nu har en ny arbetsvecka dragit igång. Tycker att 2 dagars helg inte är tillräckligt för att hinna vila upp sig och bli taggad igen... men man har ju inte så mycket att välja på. Helgen har ivf varit lugn, i lördags låg vi i parken och solade på förmiddagen... och sen på eftermiddagen när S jobbade så låg jag i soffan och läste och bara tog det lugnt. I söndags öppnade S så var upp och gjorde frukost kl 6! Sen sov jag till 9 då jag skulle dra iväg hem till min bror... följde med dom till baby land och kollade på barnvagnar =P

Igår kväll tog vi veckans tredje långpromenad, tror vi var ute i nästan 2 timmar. Har hittat värsta sköna sträckan att gå, där hälften är skogspartier med vägar som INTE är asfalterade!!! Vi ska försöka ta en långpromenad typ 3 kvällar i veckan nu, man märker hur mycket piggare man är både på kvällen när man kommer hem, men även när man ska upp på morgonen =)

På lördag är det dags för bröllop! Vi åker redan på fredag eftermiddag för att ha en tjejkväll med bruden. Så nu är det sista fixet som ska göras... jag har bokat en klipptid till imorgon kväll, och ska även göra ett sista försök att hitta ett par skor, samt inhandla en bh. Tur att det är flera dagar kvar ;)

Priden

Ja förra veckan var det ju Pride, och vi var självklart där en del =) Vi hade 4 nära vänner (2 par) från Ö-vik som kom ner till Sthlm för att "Prida" med oss. Första kvällen skulle vi bara till området en snabb sväng för att kolla in läget... kom dit vid 19 ungefär och satt utanför och väntade in resten av folket. Inte förrän strax före 22 var alla på plats och vi kunde gå in. Hade skitkul i en timme tills vi tapapde bort en av tjejerna... och hennes flickvän blev arg och hysterisk (grät, sparkade på saker, skrek...). Efter en timmes letande när vi äntligen hittade henne igen blev det catfight mellan dom!!! Så vi andra 4 fick snällt sitta vid ett bord en bit ifrån och se till så de inte slog ihjäl varandra. Tror vi kom hem vid 2 på natten...

Efter första dagens drama trodde vi att resten av veckan skulle gå som en dans, men tji fick vi. Par 1 och par 2 blir osams och kan inte umgås med varandra. Allt beror på att de hade olika prioriteringar inför resan och även en del missförstånd. Så jag och S som inte vill ta någons parti försöker hålla oss väl med båda parter...

Sista kvällen var den enda riktigt lyckade. Vi tog med vår kompis Ida, samt umgicks en hel del med Stinas mammas chef som vi sprang ihop med. Vi dansade och sjöng till Marit Bergman... drack litervis med öl.. och dansade vals och bugg lite spontant sådär! =P Så med den avslutningen känns det ändå som en bra pride.

Paren från Ö-vik åkte hem på söndagen... dom ena i bil och de andra med buss. Draaaaama!

Lycka

Sitter på jobbet och funderar lite på hur det var förr i tiden. Var så himla länge sen jag mådde dåligt så har nästan glömt bort att jag varit "deprimerad" och utan livslust. Det är lite lustigt att jag mådde dåligt för att förlorat, eller höll på att förlora, människor som jag älskade... och att jag nu i efterhand inser att botemedlet mot det var att släppa taget och våga älska igen. Jag har absolut inte glömt att min mormor är döende (nu mer än nånsin faktiskt), eller att en nära vän/ex dog för 2 år sedan, eller att min bror ibland behandlar mig som skit. Nej jag tänker på det rätt ofta, men skillnaden är att jag nu har någon som fångar mig INNAN jag börjar falla. Hon är som ett skyddsnät som skyddar mig mot allt ont. Ofta kan jag sitta på vägen hem från jobbet och tänka på allt jobbigt som måste bearbetas... ofta börjar jag nästan gråta... men när jag kommer hem och går in i lägenheten så släpper jag allt. Det spelar inte någon roll om inte S är hemma, jag känner ändå tryggheten när jag kliver in i vårt hem. Det är en sjukt häftig känsla!

En kompis till oss fyllde 24 igår, hon är singel och lever ensam i en liten etta. Hon har väl egentligen aldrig haft något riktigt förhållande och hankar sig fram på en knaper ekonomi där kläder måste inhandlas på myrorna och maten i princip består av nudlar. Hon har ett jobb men bara ett vikariat och inte på heltid. Hon klagar sällan på hur hon har det, men nu börjar hon få en liten livskris. När vi firade henne igår sa hon att hon måste bli kär innan hon fyller 25, annars hoppar hon i sjön. Det är såna gånger man är så glad att man har någon att älska, och som älskar tillbaks. Som man delar sorger och bekymmer med, nån som alltid finns där. Och någon att somna och vakna bredvid!