måndag 9 mars 2009

Tar steget in i bloggvärlden

Tjo!

Har precis blivit arbetslös och tänkte att det nu är rätt tillfälle att haka på bloggtrenden. Inleder min bloggkarriär med en kort presentation av mig själv, sen kan den som vill följa bloggen framöver =)

Josefin heter jag, är 26 år och bor i Bandhagen med min flickvän. Blev av med mitt jobb för 2 veckor sedan, väldigt trist och jobbigt då det kom så plötsligt. Jag jobbade kvar i en vecka för att göra en överlämning till mina kollegor, men nu är jag "arbetsbefriad" i 3 månader tills mitt avtal går ut. Så går alltså hemma med full lön, inte läge att klaga va?

Jag och sambon planerar att köpa en lägenhet till hösten. Så nu försöker vi komma på ett sätt att spara ihop ca 150.000 kronor till insatsen. Nån som har en bra idé på hur det ska gå till? Det enda vi kommit fram till hittills är att alla onödiga utgifter måste bort, så nu håller vi järnkoll på varandra så det inte flyger iväg pengar åt något håll.

En familj har jag ju naturligtvis också. Bror plus fru bor också i Stockholm, det ryktas att dom planerar att skaffa en unge snart... så kanske man bli faster inom en snar framtid =) Mamma och pappa bor kvar i min hemstad Bollnäs. Vi har alltid haft en väldigt nära relation till varandra. Men när jag träffade min flickvän i April förra året och alltså kom ut som bisexuell skar det sig totalt. Pappa sa inte så mycket, han är inte så mycket för att prata. Mamma däremot sparkade bakut och bröt kontakten med mig. Jag stod på mig och sa att om hon inte kan acceptera att jag har en flickvän så är det hennes problem. Efter några månaders tystnad pratade vi ut om det och sedan dess har det blivit bättre och bättre. Nu pratar vi som vanligt igen och det är inte alls lika spänt mellan oss... dock har hon fortfarande inte riktigt accepterat att jag har en flickvän, men jag hoppas att det kommer med tiden!

För att inte riskera att bli långdragen avslutar jag här. Det är dags att fixa lunch och sedan kolla dagens skörd av platsannonser som ligger i mialboxen och väntar. Ironiskt nog var det en jobbsajt som jag fick sparken från, känns lite lustigt att få jobbtips från sin gamla arbetsgivare ;)

1 kommentar:

~Johanna~ sa...

Kikar ju tillbaka, nyfiken som jag är! Din historia om hur din familj reagerade är nästan exakt som min. Min mamma hade jättesvårt! Idag går det hur bra som helst, jag tror man måste ge dom tid och "komma ut" dom också.

Kul att du bloggar du me!