Balkongmys

Igår kväll efter allt packande och ett kvällsdopp satte vi oss på balkongen med varsin öl, njöt av den varma sommarkvällen och funderade på livet. Y låg i blomlådan och slappade medan den olydige lille S fick stanna inne då hon med all säkerhet hade försökt hoppa över räcket igen haha.

Vi börjar ju bli lite äldre och så även våra vänner, vilket leder till att många i vår närhet skaffar hus, lägenheter, barn, förlovar sig, gifter sig mm. Vi kom fram till att vi båda två brukar känna en våg av avundsjuka när folk berättar storslagna nyheter om sina liv. Men att man efter en liten stunds reflektion inte alls är det, utan bara unnar personen i fråga den framgången/lyckan. För om vi absolut ville skaffa hus, barn, gifta oss mm, så är det ju bara att göra det. Men just nu vill vi inte, och framförallt är det inget vi skulle prioritera i dagsläget, så varför vara avundjuk?

Vi kom fram till att det nog är ett väldigt vanligt fenomen, att folk känner avundsjuka utan anledning. Att man jämför sig själv för mycket med folk i ens omgivning. För att må bra och trivas med sitt liv måste man se vad man har i sitt liv, inte vad man inte har. Visst kan jag ibland till exempel drömma om att S ska fria till mig, eller att vi köper ett stort hus på landet. För det hade ju varit grymt roligt och är vad jag vill i framtiden! Men just nu har jag hennes villkorslösa kärlek och vi har vår miljonlägenhet i Sthlm. Inte illa pinkat tycker vi!

Vi är till och från väldigt less på Stockholm, och känner för att lämna stan och flytta hem till Norrland. Inte mitt norrland då utan mer norrut i S gamla hemtrakter. Riktigt var vet vi inte, men nånstans utmed kusten. Men sen finns det stunder när vi älskar vår huvudstad, när vi ser alla möjligheter, allt man kan göra, allt man kan bli!

S är verkligen på väg att bli nån! Hon älskar sitt jobb och har stakat ut en väg uppåt, och med den envisheten, viljan och styrkan hon besitter tvivlar jag inte en sekund på att hon kommer klara det. Ibland blir jag nästan tårögd när jag tänker på vilken fantastiskt stark kvinna jag har äran att leva med. Jag gör så gott jag kan för att stötta henne. Dels ekonomiskt då det i början är mest slit och inte mycket slantar. Men även genom att med ett leende på läpparna kyssa henne hejdå en lördag eftermiddag när hon återigen tagit på sig ett extra helgpass. Det blir många ensamma helger, och många inställda planer. Men det är det värt för att se henne uppfylla sina drömmar.

Mina egna ambitioner är inte alls så stora som S, jag är ärligt talat rätt vilsen just nu. Jag trivs kanon på det jobb jag har nu, men mest för att jag har underbara kollegor och ett stundvis ganska slappt jobb. Just nu vill jag helst slippa tänka på karriär och framtida jobb, och bara njuta av att ha ett jobb och en inkomst. Framförallt nu när vi ska renovera på kvällarna så känns det skönt att ha ett lagom stressigt jobb med en okej lön. Men mitt löfte till mig själv och även till S är att ta tag i min karriär under vintern! Och att bli starkare som person och våga mer både privat och professionellt.

Shit vad jag ser fram emot det kommande året. Känns som en dröm alltihop! =) Nu är det dags för lunch, kommer säkert en blogg till i eftermiddag. Nåt måste man ju roa sig med!