Fjärilar i magen

Det var länge sen det pirrade så mycket i magen som det gör idag... undrar då hur det ska kännas imorgon??? Det känns som att S har varit borta i flera månader, antagligen beror det på att vi setts så lite överhuvud taget senaste månaden då vi har jobbat om varandra. På förmiddagen satt jag och tänkte mig bort till imorgon när dom kommer... jag tror min mage kommer explodera av lycka!

Nu på lunchen berättade chefen om hur läget är för henne som jag vikarierar för. Hon ska tydligen börja nån typ av rehab hos företagshälsovården nu i augusti... men dom vet inte hur lång tid det kommer ta innan hon kan börja jobba igen. Det är en grymt jobbig situation för mig att sitta med när dom pratar om henne... jag känner henne inte... har aldrig ens träffat henne. Och trots att jag inte önskar någon att bli så sjuk att han/hon inte kan jobba så vill jag ju naturligtvis jobba kvar så länge som möjligt.

Som tur är har jag ju gjort mina karensdagar för a-kassan så om jag måste sluta jobba så komemr jag få ersättning från dag 1. Men det kommer ju bli svårt att köpa en lägenhet utan en rejäl inkomst. Om det vill sig illa får jag bara ut en lön till från det här jobbet... och då har vi bara kommit halvvägs till en lägenhet. Iofs kan jag "låna" pengarna som jag lagt undan till mitt körkort... då är vi "bara" 30.000 kronor ifrån =P

Usch nu fick jag en orosklump i magen istället för fjärilar. Varför ska pengar alltid ställa till det? Måste ringa hyresvärden snart igen och höra om vi får bo kvar lite längre än årsskiftet... hoppas hoppas han säger ett halvår extra!