I flera månader har jag gått på jobbet och hört talas om att ett av säljteamen eventuellt ska anställa en "sån som mig"... en traffic som ska jobba med större kunder och vara mer delaktig i säljarbetet, uppföljning, materialinsamling mm. Och så igår på lunchen fick jag höra att det ligger en annons ute. Så nu har jag mailat mitt CV till säljchefen... och hon svarade direkt att hon ska höra av sig efter semestern!
Ni anar inte hur gärna jag vill ha jobbet! Det är ju perfekt för mig, och jag vill stanna på Eniro, och jag vill ha en fast anställning... åhhhh kommer bli så besviken om jag inte får det...
tisdag 29 december 2009
söndag 20 december 2009
Trygghet
Jag har haft rätt mycket tid att fundera på sistone, S jobbar många kvällar för tillfället vilket innebär att vi båda två har mycket egen dötid hemma. För min del blir det oftast så att jag kommer hem, lagar middag, och sen lägger mig i soffan och softar med en bra bok eller ser nån skräpserie på tv. Och självklart blir det många timmar som jag sitter och bara funderar, på allt mellan himmel och jord.
Det blir många tankar om min jobbsituation. Jag måste verkligen ta tag i jobbsökandet och försöka skaffa mig en säkrare tillvaro. Men det är svårt att hitta motivation när jag trivs så bra på mitt nuvarande jobb, och dessutom inte vet om/när anställningen tar slut. Men jag är lite för mycket pessimist för att kunna tro att jag kommer få vara kvar längre än max till sommaren...
Nu ikväll har jag funderat mycket på hur trygg jag känner mig just nu, det är som att ett lugn har lagt sig i mig. Detta trots att jag inte har en fast anställning, och att vårt lägenhetskontrakt kan gå ut snart! Det kanske bevisar hur mycket S betyder för mig, och hur trygg jag känner mig i hennes tillvaro? Det känns som att vad som än händer så kommer vi fixa det tillsammans... när jag levde ensam fick jag 10 kilo extra på axlarna vid minsta motgång. Jag hade sömnproblem för att jag funderade på en massa skit och sjukskrev mig ofta från jobbet för att jag inte orkade ta mig ur sängen på morgonen.
Många av våra kompisar har på sistone ifrågasatt vårt förhållande och undrat hur vi egentligen har det, Framförallt två lesbiska par som jag och S tycker går för fort fram. Det ena paret träffades ungefär samtidigt som mig och S, och dom har nu köpt hus och förlovat sig... detta trots att de bråkar mer än vad jag trodde var möjligt!!
Det andra paret har varit tillsammans i drygt ett år, är redan förlovade och har nu börjat jobba på att skaffa barn. Lägg därtill att ingen av dom har en fast anställning, och att dom redan har 2 barn att försörja varannan vecka...
Så ur deras synvinkel borde jag och S, som är det par som varit tillsamms längst och alltid har verkat mest stabilt (jag fick ju S att flytta 60 mil!), redan vara gifta och ha ett barn på väg.
Men det kanske är så att om man är trygg i sitt förhållande känner man inget behov av att jäkta fram? Vi vill båda ge varandra möjlighet att klättra karriärmässigt och gör allt för att stötta varandra. Det kan vara allt från att ha en öl på kylning när den andra kommer hem efter en tung dag på jobbet, städa lägenheten på sin enda lediga kväll eller att svara "klart att du ska jobba över älskling" när att man sitter hemma och väntar med middagen framdukad på bordet.
Nä nu måste jag sluta svamla och gå och ta itu med disken för andra gången idag. S jobbar så jag har marktjänst idag ;)
Det blir många tankar om min jobbsituation. Jag måste verkligen ta tag i jobbsökandet och försöka skaffa mig en säkrare tillvaro. Men det är svårt att hitta motivation när jag trivs så bra på mitt nuvarande jobb, och dessutom inte vet om/när anställningen tar slut. Men jag är lite för mycket pessimist för att kunna tro att jag kommer få vara kvar längre än max till sommaren...
Nu ikväll har jag funderat mycket på hur trygg jag känner mig just nu, det är som att ett lugn har lagt sig i mig. Detta trots att jag inte har en fast anställning, och att vårt lägenhetskontrakt kan gå ut snart! Det kanske bevisar hur mycket S betyder för mig, och hur trygg jag känner mig i hennes tillvaro? Det känns som att vad som än händer så kommer vi fixa det tillsammans... när jag levde ensam fick jag 10 kilo extra på axlarna vid minsta motgång. Jag hade sömnproblem för att jag funderade på en massa skit och sjukskrev mig ofta från jobbet för att jag inte orkade ta mig ur sängen på morgonen.
Många av våra kompisar har på sistone ifrågasatt vårt förhållande och undrat hur vi egentligen har det, Framförallt två lesbiska par som jag och S tycker går för fort fram. Det ena paret träffades ungefär samtidigt som mig och S, och dom har nu köpt hus och förlovat sig... detta trots att de bråkar mer än vad jag trodde var möjligt!!
Det andra paret har varit tillsammans i drygt ett år, är redan förlovade och har nu börjat jobba på att skaffa barn. Lägg därtill att ingen av dom har en fast anställning, och att dom redan har 2 barn att försörja varannan vecka...
Så ur deras synvinkel borde jag och S, som är det par som varit tillsamms längst och alltid har verkat mest stabilt (jag fick ju S att flytta 60 mil!), redan vara gifta och ha ett barn på väg.
Men det kanske är så att om man är trygg i sitt förhållande känner man inget behov av att jäkta fram? Vi vill båda ge varandra möjlighet att klättra karriärmässigt och gör allt för att stötta varandra. Det kan vara allt från att ha en öl på kylning när den andra kommer hem efter en tung dag på jobbet, städa lägenheten på sin enda lediga kväll eller att svara "klart att du ska jobba över älskling" när att man sitter hemma och väntar med middagen framdukad på bordet.
Nä nu måste jag sluta svamla och gå och ta itu med disken för andra gången idag. S jobbar så jag har marktjänst idag ;)
Två helvetiska dagar kvar!
Blä det är så mycket på jobbet nu så jag blir svettig bara jag tänker på det. Jobbade häcken av mig i fredags men ändå fanns det hur mycket som helst kvar att göra... och allt måste vara klart innan jul. Panik! Fast nånstans i bakhuvudet vet jag ju att det löser sig, och jag är dessutom inte ensam om bördan. Men jag kommer ändå kliva in på jobbet med tunga steg imorgon.
torsdag 19 november 2009
Mötet gav noll
Idag har jag haft möte med min chef, men det gav inte så mycket. Att jag blir kvar hela december är klart, men mer än så kunde hon inte säga förrän hon pratat med henne som jag vikarierar för. Men enligt mina kollegor så vet min chef att hon kommer vara sjukskriven längre än december. Konstigt att man blir lite misstänksam?
tisdag 17 november 2009
Galet upptagen =P
Pust jag har kommit in i en hyperaktiv period, därför har jag inte haft tid att blogga på ett tag. Jobbet rullar på fint, blir nog kvar några månader till så det känns bra att veta att min ekonomi är okej ett tag framöver. Ska försöka få en liten löneförhöjning också, men får se hur det blir med det... ska ha möte med min chef på torsdag.
Både jag och älsklingen har kommit igång med träningen, just nu kör vi en rejäl hårdkörning för att komma igång. Det blir löpning 3-4 dagar i veckan, och utöver det 1-2 spinningpass. Har ingen aning om huruvida jag har gått ner i vikt eller inte, tänker inte väga mig förrän dagen före julafton!
Nu i helgen kommer svärföräldrarna ner, så då blir det att umgås med dom hela helgen. Och nästa torsdag drar vi upp till Ö-vik för att kolla på Winnerbäck =)
Sen ska jag ta det lugnt några helger fram till jul. Förhoppningsvis kommer brorsans barn till världen snart, så man slipper gå och oroa sig för det. Beräknad nedkomst är 26 november så nu går man och väntar på att dom ska ringa med glada besked =)
Julen blir inte så jätterolig. Jag har bestämt mig för att stanna i Stockholm då det fortfarande är oklart om S ska jobba eller inte. Jag gillar inte att bestämma sånt så tätt inpå så därför har jag redan sagt till min familj att jag kommer vara med dom på jul. Det innebär även att jag kan jobba i mellandagarna, så jag slipper ivf plocka ut semesterdagar.
Både jag och älsklingen har kommit igång med träningen, just nu kör vi en rejäl hårdkörning för att komma igång. Det blir löpning 3-4 dagar i veckan, och utöver det 1-2 spinningpass. Har ingen aning om huruvida jag har gått ner i vikt eller inte, tänker inte väga mig förrän dagen före julafton!
Nu i helgen kommer svärföräldrarna ner, så då blir det att umgås med dom hela helgen. Och nästa torsdag drar vi upp till Ö-vik för att kolla på Winnerbäck =)
Sen ska jag ta det lugnt några helger fram till jul. Förhoppningsvis kommer brorsans barn till världen snart, så man slipper gå och oroa sig för det. Beräknad nedkomst är 26 november så nu går man och väntar på att dom ska ringa med glada besked =)
Julen blir inte så jätterolig. Jag har bestämt mig för att stanna i Stockholm då det fortfarande är oklart om S ska jobba eller inte. Jag gillar inte att bestämma sånt så tätt inpå så därför har jag redan sagt till min familj att jag kommer vara med dom på jul. Det innebär även att jag kan jobba i mellandagarna, så jag slipper ivf plocka ut semesterdagar.
tisdag 3 november 2009
Konserter
Nu börjar det närma sig höstens konserter. Om exakt en vecka är det dags för Pink i Globen. Vi hade inte tänkt gå men när våra vänner hade 2 biljetter över slog vi till och köpte dom. Så på tisdag kväll äntrar vi globen för att se på en grym show =)
27e november är nästa konsert, då blir det Winnerbäck i Swedbank Arena i Ö-vik. Tror att vi åker upp torsdag kväll och stannar till söndag. Det var över ett år sedan jag var i Övik senast så det ska bli skoj. Blir nog ett pressat schema men vi ska se till att hinna träffa alla =)
27e november är nästa konsert, då blir det Winnerbäck i Swedbank Arena i Ö-vik. Tror att vi åker upp torsdag kväll och stannar till söndag. Det var över ett år sedan jag var i Övik senast så det ska bli skoj. Blir nog ett pressat schema men vi ska se till att hinna träffa alla =)
Slutkörd
Har kommit in i en sån period där helgerna inte längre räcker till för att hinna bli utvilad. är lika trött söndag eftermiddag som jag var på fredag eftermiddag... är det normalt? Är väldigt mycket att göra på jobbet just nu, och kommer bli värre och värre fram till jul... är knappt så man hinner andas på hela dagen... =S
Älsklingen har det ungefär likadant på jobbet, så vi är två slitna tjejer som kommer hemstapplandes. Idag jobbar hon kväll och kommer inte hem förrän efter halv elva nån gång. Därför har jag passat på att jobba med en hemsida hela kvällen. Blev klar för kvällen för bara en liten stund sedan... så idag har jag i princip jobbat 13 timmar i sträck... om man bortser från 45 minuters hemfärd från jobbet. Konstigt att jag är så trött att jag är svimfärdig?
Tyvärr kan jag inte gå och lägga mig än heller för jag måste skicka in ansökan till ett jobb, samt kolla om det kommit ut nån ny lägenhet som vi kan göra intresseanmälan på.
Älsklingen har det ungefär likadant på jobbet, så vi är två slitna tjejer som kommer hemstapplandes. Idag jobbar hon kväll och kommer inte hem förrän efter halv elva nån gång. Därför har jag passat på att jobba med en hemsida hela kvällen. Blev klar för kvällen för bara en liten stund sedan... så idag har jag i princip jobbat 13 timmar i sträck... om man bortser från 45 minuters hemfärd från jobbet. Konstigt att jag är så trött att jag är svimfärdig?
Tyvärr kan jag inte gå och lägga mig än heller för jag måste skicka in ansökan till ett jobb, samt kolla om det kommit ut nån ny lägenhet som vi kan göra intresseanmälan på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)